Det är klart man hänger med!

Man försöker ständigt intala sig att man utvecklas med, tillsammans och kanske, kanske ibland t o m snabbare än sina barn. Tjena! Har två målande exempel på att man nog borde lägga ner, eller i alla fall trappa ner på, ambitionerna att hänga med i den utvecklingsfart våra barn lever i. Deras referensramar är liksom inte alls desamma som mina var i deras ålder (konstigt va) ........

Exempel 1. Det händer allt för sällan att jag går i kyrkan. Bröllop, begravningar och skolavslutningar hör väl de klassiska tillfällena. Tyvärr måste jag säga, för kyrkor är vackra byggnader och tar man inte allt för alvarligt på det, så är det faktiskt rätt gemytligt att sätta sig i kyrkbänken emellanåt. Nu var det i alla fall som så att vi förra söndagen gjorde ett gästspel utöver ovan nämnda tillfällen. Det var dags för yngsta dottern att få sin "Barnens bibel". Heder åt församlingen som inte "utsatte" barnen för en evighetslång gudtjänst utan lät dem få sina biblar i början. Efter mottagandet av den "fräna boken" (citat från yngsta dottern) fick de följa med en församlingsassistent ut i ett angränande rum för att bekanta sig lite med "boken", lyssna på ett par historier från densamma samt rita en teckning om det de pratat om. I slutet av gudtjänsten fick de sedan komma in och visa upp sina alster och prata om vad de hade gjort medans övriga i familjerna sjungit "svåra låtar" (citat från äldsta dottern). Många fina teckningar visades stolt upp och de fick även redogöra för vad de pratat om. Allt flyter på "enligt manus" tills min dotter får frågan om vad hon tycker om att Jesus kan bota sjuka från sina krämpor och se till att alla får det bra. "Jamen det kan ju Harry Potter också göra" hörs det från en föga imponerad tjej på sex år. Kompisarna runt omkring nickade instämmande och storasyster brast ut i gappskratt och tyckte att det här med Gud, Jesus och kyrkan var helt Ok trots allt. Som sagt, referensramarna ändras ........................

Exempel två. Sitter i bilen och verkligen rådiggar Michael Jackson tillsammans med äldsta dottern på nio år. Hög volym, dunk på ratten och iiiiih, aaaaaah tillsammans med the king of pop. Kul tycker jag, här känner man sig typ lite inne helt plötsligt. Man suger inte! Men, straxt innan vi ska köra in bilen i garaget hittar dottern en ny knapp på instrumentpanelen som hon tydligen inte tryckt på förut. TAPE står det på knappen. Hon trycker. Ut kommer något väldigt konstigt (ett kassettband). "Pappa, vad är det här??????" Jag besparar er efterföljande lilla konversation, men jag kan garantera er att dottern inte fattade ett dugg av min - i vissa avseenden nostalgiska - förklaring. Utvecklingen går framåt - Det är klart man hänger med! Vad blir nästa steg?

Kent/

"så där jäkla halvpiffi"

så uttryckte sig en kvinna nyligen på en lag & avtalsutbildning som jag var kursledare för. Just nu så försöker vi jobba för att alla fackliga företrädare i SKTF ska uppfattas som PIFFI- personliga, inspirerande, framgångsrika, fair och intressanta..Vilket jag personligen tycker är skitkul, men kanske inte alltid känns så käckt för alla våra ombud. På vår regionkonferens tyckte en förtroendevald att vi ombudsmän var som IPREN- mannen, ha,ha.. Och det som denna kvinna uttryckte, "ibland känner man sig ju bara så där halvpiffi" och inte alls så där käck och glá som en kexchoklad..Så sant, så sant..Men om alla vi är lite "jäkla halvpiffi :-)" så kommer vi långt..Kram och välkommen till en ny vecka! //Mickan

Schysta villkor?

Just nu jobbar jag & min kollega Kent för fulltryck med facket förändras.nu. Vi tycker att det är skitkul att få vara med och förändra bilden av facket. För visst är vi lite "gubbiga" ibland och är gammelmodiga inom facket..Suck, suck! Men jag hoppas ju såklart att vi ska förändra den punkten, men allt börjar ju med mig själv, vilket inte alltid är så lätt.
I helgen var jag på Boda Borg med min mans syskonbarn och på vägen hem frågade de; Vad jobbar du med, Mickan? När jag svarade att jag jobbade "på facket", sa de såklart: Vad är det? Och jag försökte mig på en enkel förklaringsmodell och sa: Vi hjälper de som råkat illa ut..(Och det är ju precis det jag inte ville säga) Istället ville jag ju säga: "Vi på facket jobbar med utvecklingsfrågor och får människor att växa"..Men som sagt, det gjorde jag inte, så då sa de: "ungefär som en doktor då?" Och jag svarade med en suck: "Ja, ungefär som en doktor.." Hoppas att jag kan förklara bättre nästa gång :-), de är ju framtidens fackförbund // Mickan